Snart åker jag en sväng till och då ska trädgårdsmöblerna bli vita. Nu är de blåa och tänk för några år sedan var jag verkligen såld på blåfärgen ultramarin.
Varför blir det så egentigen att det man verkligen gillade supermycket förut plötsligt blir ganska fult och man vill inte ha det mer. Underligt ibland hur vi människor är med vårt tycke och smak????
Vår lilla Humle som sakta men säkert växer sig uppför grenen.
5 kommentarer:
Ser härligt ut...ja man ändrar smak med åren men det är väl ganska skönt ändå att man inte fastnar..Kram
Det är väl tur att vi ändrar smak på inredning och sånt,huvudsaken att vi inte ändrar smak på våra gubbar...hahaha...
Ser så mysigt ut...
KRAAAAM vännen och ha en underbar dag!!!
Ja här byetr jag smak och stil hux flyúx känns det som =) kan vara skönt med en förändring =) Som föregående skrev, tur att man inte byter ut mannen haha =))
Kram Fia
Visst är det väl tur att vi ändrar smak, tänk så tråkigt utan utveckling...;-)
Drivbänken är byggd av gamla fönster och är precis lagom för en som gillar trädgårdspyssel i litet format.
Ha det gott.
Kram Britt
Ja, smaken varierar och kanske är det tur det. :)
Möbeln kommer bli jättefin vit!
Kram Åse
Skicka en kommentar